.

Suttit och kollat igenom ALLA bilder jag har på oss, lyssnat på musik, gråtit och tänkt på alla fina stunder vi har haft tillsammans, det är helt sjukt hur mycket vi gått igenom.

Vi har varit nere i botten, men tillsammans kämpas oss upp till toppen!

Tack vare allt stöd jag fick, gav jag aldrig upp med dig, även fast du var riktigt jobbig ibland, så var det dig jag ville kämpa mig fram med. Det var dig jag ville komma någonstans med, och det gjorde vi!

Jag är så stolt över dig, för när jag blickar tillbaka, på alla minnen jag har med dig, så blir jag bara glad och helt varm. Ingen slår oss, du och jag var(Är) speciella, och jag vet att vi kan hitta tillbaka till varandra när som helst. Hur lång tid det än gått, men det blir aldrig igen som förut.. vilket jag fortfarande inte kan förstå...

Allt jag har gjort med dig, går inte att beskriva med ord, hur underbart glad jag är!

mina sista tävlingar KM-Hoppning och KM-Fälttävlan, Aldrig att jag hade förväntat mig en 2a plats och 3dje plats.

Det fanns inte i mina tankar, men DU gav mig dem, Tack vare DIG, mitt hjärta.

2010, så stannade du nästan på varenda hinder, ditt självförtroende var på botten, terrängen blev det stopp på varje hinder innan du hoppade det, KM fälttävlan kom vi inte ens till terrängen, du gick knappt fram i dressyren, du vägrade ut dig i hoppningen..

2011, Vi kan klara en hel bana tillsammans, du har stärkt ditt självförtroende, hoppade klockrent på terrängen, KM hoppning, KM fälttävlan gick kalasbra! Du gick igenom hela dressyren, hoppningen var felfri, och terrängen felfri! man kan inte göra annat än att älska den ponnyn!

Senaste gången jag satt på din rygg, dressyprogram med skolan, var den 13 December, Lucia, Nej det får inte vara sista gången, jag vill uppleva det igen. Det jag bara kan uppleva med dig, det lyckoruset som går igenom mn kropp, som bara du får mig att känna. Det vill jag vara med om igen. Jag Måste!

Jag vill bara säga Tack! för att jag har fått chansen att uppleva allt det här med dig, alla dessa 1000 stunder med dig, är dem bästa minnena jag någonsin kommer bära med mig i mitt hjärta. 
Det är någon jag aldrig,aldrig kommer att glömma, dem är för fina för det.

Och ja, jag ska vara helt ärlig. Det gör ont i hjärtat när jag ser någon annan som rider på dig, vare sig det är någon jag känner jättebra eller mindra bra. Så känns det inte rätt, det ska vara du och jag, det ska vara Vi. 
Det kommer alltid att vara Vi, "We are ment to be", Vi är en, Rita&Sofi. 
Det är så jag alltid kommer se dig, du är en del av mig. Världens finaste Ponny.

Nu kan jag inte skriva mer, ser knappt vad jag skrivet. Tårarna rinner ner som vattenfall.

Av både lycka och sorg.

Men jag vill avsluta med några ord.