Här kommer det efterlängtade inlägget!

---

Jag tror att jag aldrig varit så nervös som jag var då, enligt de flesta var jag helt okontaktbar, haha. Maria sa att det såg ut som om jag skulle svimma, det var inte långt ifrån alltså!

När jag och Armani först kom ut till framridningen var det rätt mycket hästar där och både han och jag var spända. Han började nästan genast studsa på stället och hålla på men efter ett tag började han slappna av och då kunde jag också göra det. på framhoppningen gick det galant, lite långsamt kanske men vi tog oss över, haha.

så var det dags för start och jag startade sist av alla D-ponnyer så det kändes skönt.

I början gick det i slowmotion, tydligen, jag tyckte det gick fort! Haha.

Men i sluten fick vi upp farten riktigt och gjorde en riktigt lyckad felfri ritt. Ni kan bara tänka hur lycklig jag var efteråt!

Det är sjukt att jag har gått från att vara hopprädd till att rida i hoppgruppen och startat min första lokala tävling!

Armani är bäst!

Tack fina Frida som fotade!

Vill ni se filmen? Kommentera i sånna fall!